Tillbaka till baktiden

I fredags såg jag på Skavlan. Det händer inte så ofta, men i fredags hände det. Josephine Bornebusch nämnde något om hennes pojkväns syster som kokade egen marmelad och stickade. Och själv ägde hon ingen tv. En tanke slog mig, har vi tröttnat?

Vi som är unga idag med alla datorer, telefoner, I-pad, I-pod, I-hit och I-dit. Färdigrätter, snabbmat, takeaway och snabblagade äppelpajer på påse. Allt ska gå fort och göras via genvägar.

Men, vi är inte lika intresserade längre. Den senaste telefonen brädas av det hembakade brödet. Det pratas mer om vilken maträtt man lagade kvällen innan än vilken tv-serie man såg. Detta gäller naturligtvis inte alla, men en del. Jag har själv bott i lägenheter utan tv och då fyllde jag tiden med mycket annat. Intresset för matlagning växer och jag har vänner som gör sin egen marmelad eller brygger sin egen öl och whiskey. Det är hippt, det är inne. Att bry sig om nya prylar är inte längre snyggt.


Jag tror att det nu handlar om vad du gör och tillverkar själv. Inte vad tekniken kan göra för dig. Bakåtsträvande? Kanske. Men tillslut måste vi ju bli mätta på all teknik och alla genvägar.

/ L

Vandring i Majorna

Innan besök anlände så såg Gus och jag till att komma iväg på en liten aktivitet denna lördagsförmiddag. Stadsvandring i Majorna blev det. Det var intressant att höra om speciellt landshövdingshusen (eftersom jag för tillfället bor i just ett sådant). Varför husen ser ut som de gör och vad namnet kommer ifrån. Det var även lite skrämmande att höra att centralstationen i Göteborg står på lera med långt ner till berg. Men, centralen har ju inte rasat ner ännu.





Snart blir det promenad ner mot älven för att se Stenabåten kasta loss.

/ L

Städtagdag

Jag ber om ursäkt, ett inlägg per dag var planen men redan igår slarvade jag. Två arbetspass på en dag är anledningen och jag hoppas att den godtas.


Och så ett arbetspass idag också. Sen väntas faderligt besök till helgen. Vilket innebär att jag spenderar denna fredagskväll med att diska, bädda och allmänt städa egentligen. Slänger du in en P3-dokumentär så är kvällen faktiskt inte så tokig. Att lyssna på en dokumentär och städa får tiden att flyga iväg lite fortare, samtidigt som man lär sig något. Ett litet tips kan man kalla detta.

Tillbaks till arbetet!

/ L

Från vår till höst

Låt mig tänka tillbaka på våren som varit...

å andra sidan kanske inte. Arbetslös, sysslolös och på gränsen till hemlös (inneboende med utgångsdatum). Tacksam är jag för billiga råvaror, Gus, vänner och play-kanalerna. Gata upp och ner i Göteborg med vandrade jag med mitt CV i högsta hugg. Anställ mig! Någon! 59(!) jobb sökte jag på två månader. Man kan minst sagt säga att jag var på väg att ge upp. Inte ett enda erbjudande fick jag (om man räknar bort intervjun i somras för ett arbete som jag hade sökt i januari).

Låt mig tänka på hösten som är...

med en kalender så fullklottrad med tider och aktiviteter att jag knappt hinner med. Jag arbetar minst 5 dagar i veckan och vissa dagar dubbla pass på två olika arbetsplatser. På toppen av det har jag naturligtvis mer pengar att röra mig med och spendera, till exempel på resor, aktiviteter och liknande. Mera klotter i kalendern. En resa till Danmark, eller Stockholm, eller Berlin, eller Hudiksvall. Eller alla fyra.

Missförstå mig inte. Jag vill inte klaga. Jag väljer själv att tacka ja till arbetspass och att planera in roliga händelser. Men jag tycker bara att livet hade kunnat jämna ut det hela lite. Men verkar inte vara så det funkar?
Livets ironi alltså?

/ L

Rya skog

Tisdag och några dagar kvar tills helgen. Inga planer än? Bra (för er göteborgare) för här kommer ett tips på vad man kan göra en dag utan planer i Göteborg.

Rya Skog ligger på Hisingen omringat av industrier, men ändå är det vacker och tät gammal lövskog. Detta annorlunda naturreservat är väldigt vackert och lugnt. Tills man plötsligt skymtar reningsverket precis bredvid träden på ena sidan och oljehamnen på andra sidan. Skogen är knappt rörd utan det här är hur naturen ser ut, på riktigt. Så skulle alltså Göteborg sett ut om människan inte funnits till. En märklig upplevelse, värt att uppleva nu innan vintern biter tag i uteaktiviteterna.

/ L

Undran

En annan tanke under dagen:
Varför finns det så få låtar om lycklig kärlek?

Busstankar

Att försöka att beskriva, utan att bli målande och poetisk, min helt egna stund på dagen kan bli en utmaning. Så om detta inlägg skulle bli målande och poetiskt, så har jag i alla fall varnat er på förhand.

16 minuter tar bussresan till jobbet. Alltid 16 minuter. Minuter som inte kan användas till något annat. Då jag bara transporterar mig från punkt A till punkt B. Oavsett om bussen är sen och då också jag, så ser jag ingen anledning till att bli stressad. (Hoppas inte att mina arbetsgivare läser detta:)!) Men det är sant. Jag kan inte be busschauffören köra fortare, han kommer troligtvis inte att lyssna då det finns fartgränser att hålla sig inom. Och att hoppa av bussen och börja springa till jobbet sparar mig omöjligt någon tid med tanke på hur sällan det är jag springer och därför inte springer särskilt fort. Jag är maktlös. Bussen rullar, tiden går, och jag bara sitter där. Det behövs egentligen ingen tidning, ingen telefon att pilla på, ingen bok, ingen musik. Den enda tiden på dagen då det inte finns något annat jag måste, borde, eller kan att göra, för det jag måste göra det gör jag redan. Tar mig till jobbet. En 16 minuters bussresa.

/ L

Sälshow

För att transportera sig från Majorna har man många val. Antingen ta spårvagn direkt in till centrum, eller en promenad till Marklandsgatan för att där åka vagnen vidare, eller så tar man en buss ifrån Kungssten - bra om resande ska till den stora ön (alltså Hisingen). Eller! Eller! Så gör man som jag och Gus gjorde idag och promenerar igenom Slottsskogen för att ta spårvagn ifrån Botaniska Trädgården. Att det råkar vara en sälshow precis när vi ska passera gjorde ju inte resvalet sämre.

/ L

Ekollonglaset

Gus dyker upp med en present i vitt och grönt papper. Vad kan det vara? Ett ekollonglas från Svenkt Tenn!
Tanken är att man ska plocka ett halvmoget ekollon och sätta högst upp på glaset och då kommer rötterna leta sig ner till vattnet och ett litet träd börjar gro ur ekollonet. Om jag har förstått det hela rätt. Hur fint som helst. Detta är mitt nya projekt! Ut och leta ekollon.

Om ni inte orkar vänta på att mitt lilla träd ska gro eller inte förstår min förklaring på det hela så gör ni bäst i att gå in på svenkttenn.se och kolla under fliken Botanik så ser ni färdiga träd där.

/ L

Regnvatten(-torn)

En ledig lördag då måste regnet trotsas, så vi hoppade på två spårvagnar, en buss och tog en liten promenad. Guldhedens vattentorn - äntligen! I över ett år har Gus och jag planerat att ta oss dit, en gång gjorde vi det faktiskt, men då visade det sig vara stängt. Idag var det tack och lov det inte.

Guldhedens vattentorn har ett café i toppen, som enligt Gus har funnits sen tornet byggdes. Hissen upp till cafét är inget för hissrädda, klaustrofobiker eller personer som inte tycker om kroppskontakt - då hissen endast rymmer två vuxna som i princip måste kramas för att få plats. Rakt upp och utan fönster med vatten som porlade längs med hissväggarna var denna hissresa mer hisnande(ha ha) än vi hade kunnat ana. Ett stort leende av lättnad formades på våra läppar då vi klev ur hissen högst upp. Cafét är inte mycket i sig, förutom att det är runt och har spel till utlåning. Men utsikten är häftig, och troligtvis mer häftig dagar med klar himmel. Gus och jag trodde att vi nästan skulle vara caféets enda gäster, men där hade vi tagit fel. Vi hade tur som fick ett bord. Smörgåsen med rostbiff och potatissallad var som en hel lunch och Gus som tog räkmackan såg lika mätt ut.
Efter att beskådat utsikten och ätit en delicatoboll till kaffet kände vi att äntligen hade vi fått se hur cafét i Guldhedens vattentorn såg ut.

Vi tog trapporna ner.

/ L

Veckans äventyr

Veckan närmar sig mot sitt slut och helgen välkomnas varmt av oss måndag-fredag-arbetare. Den andra lediga helgen sen i april - värt att nämna, nämnvärt.
Förra helgen, alltså den första lediga helgen, spenderade jag och min fina Gus delvis på öppet vatten.

Stena Danica startade klockan 9.00 på en spegelblank Göta Älv och skulle ta oss till Fredrikshavn. Med solen på himlen och enkronor i fickan kunde detta inte bli bättre. Ett stort plus till brunchbuffén som serverades ombord, mjukglass med strössel och sås till efterrätt - en bra start på dagen (-uttryck lånat av alla fling- och müslireklamer som någonsin existerat). Lyckan infann sig dock inte vid spelmaskinerna, efter 70 bortspelade enkronor kände jag hur hoppet på miljonen avlägsnade sig. För att trösta oss gick vi till affären ombord och shoppade. Inköpen blev Blossa Glögg Saffran, parfymen Ralph by Ralph Lauren och två Tobleronebitar som hade hamnat i min påse. (efter att jag betalt dessa i kassan naturligtvis.

Resans bästa:

Gus
Brunchbuffén
Parfymen - luktade inte rosa som alla andra
Vädret

Resans mindre bästa:

Ett stängt Fredrikshavn (fast att sola på en parkbänk är ju inte fy skam)
Enarmadbandit - varför vann vissa 850kr och Lisa 0?
Blossa Glögg - långt till jul

/ L

Hej och varmt välkommen

till Lysellskans blogg. En blogg om allt egentligen. Framförallt en blogg om livet i Göteborg, där aktiviteter, tankar och ett och annat tips kommer att publiceras. Helt utifrån min syn på det hela. Vi får se hur det går.

Är detta en tillförlitlig källa? Frågan är snarare: är jag?
En hälsingetös som har flyttat till den lilla stora staden och påbörjat ett liv här. Kanske inte. Kanske ändå.

Med en lägenhet i Majorna (andra hand, naturligtvis)
Ett arbete på Liseberg
Och en stor anknytning till Saluhallen
Så kan jag klassa mig som mer av en göteborgare än många andra.
(Hoppas jag i alla fall!)

Ett inlägg som hälsar er välkomna,
det är en start. Ja, en start är det.

/ L