Regnvatten(-torn)

En ledig lördag då måste regnet trotsas, så vi hoppade på två spårvagnar, en buss och tog en liten promenad. Guldhedens vattentorn - äntligen! I över ett år har Gus och jag planerat att ta oss dit, en gång gjorde vi det faktiskt, men då visade det sig vara stängt. Idag var det tack och lov det inte.

Guldhedens vattentorn har ett café i toppen, som enligt Gus har funnits sen tornet byggdes. Hissen upp till cafét är inget för hissrädda, klaustrofobiker eller personer som inte tycker om kroppskontakt - då hissen endast rymmer två vuxna som i princip måste kramas för att få plats. Rakt upp och utan fönster med vatten som porlade längs med hissväggarna var denna hissresa mer hisnande(ha ha) än vi hade kunnat ana. Ett stort leende av lättnad formades på våra läppar då vi klev ur hissen högst upp. Cafét är inte mycket i sig, förutom att det är runt och har spel till utlåning. Men utsikten är häftig, och troligtvis mer häftig dagar med klar himmel. Gus och jag trodde att vi nästan skulle vara caféets enda gäster, men där hade vi tagit fel. Vi hade tur som fick ett bord. Smörgåsen med rostbiff och potatissallad var som en hel lunch och Gus som tog räkmackan såg lika mätt ut.
Efter att beskådat utsikten och ätit en delicatoboll till kaffet kände vi att äntligen hade vi fått se hur cafét i Guldhedens vattentorn såg ut.

Vi tog trapporna ner.

/ L