Gråa dagar

Var är sommaren? På fredag är det midsommar, men på himlen och i luften är det höst. Sedan jag för ungefär två veckor sedan kom tillbaka från Hudiksvall, har himlen i Göteborg sett exakt likadan ut. Grå. Ibland kommer det en regnskur, annars bara grått. Dagarna flyter ihop och det känns som om sommaren är över, innan den ens hann börja. Deppig? Ja, något faktiskt. Jag saknar solen. Det kan inte vara bra att vara utan solljus så här länge. Kanske har jag inte bott på västkusten tillräckligt länge för att ha vant mig vid detta. Kallt är det också. Hösvindar, vill jag påstå. Jag vill vara utomhus, plocka blommor och se solen. Juni gör mig besviken.

/ L

Västkustvindar i Varberg

För första gången på länge, länge, plockar jag fram min dator. En månad har säkert passerat sedan jag sist tryckte på on-knappen. Det är sommaren som gör det med mig. Utomhusaktiviteter lockar mig och inomhusaktiviteterna ser annorlunda ut den här tiden på året. Men vad passar väl bättre för lite datortid, än en regnig lördagskväll, då tankar far iväg till veckans två lediga dagar.

Då vindarna från havet vid strandpromenaden i Varberg smakade salt och årets första dopp i västkustvatten bockades av från listan. Där känner jag friskheten från hav och vind. Mer vid liv än så kan man inte bli. Vågorna slog upp mot land och det gick vita gäss över hela det öppna havet. Östersjön i all ära, men det här känns som havet, på riktigt.

/ L