Här var det kultur

(Bilden: Konstnärligt inspirerad en annan söndagspromenad)

En till söndag år 2011 har snart passerat. Liksom förra söndagen började jag dagen med brunch. Brunch ingen? - tänker ni. Jo, men inte en lika dyr denna gången. Café Tintin serverar nämligen en klassisk brunch för 79:-. Där finns allt man förväntar sig ska finnas. Yoghurt, fil, flingor, müsli, gröt, bröd, pålägg, bacon, köttbullar, korv, potatis, äggröra och pannkaka. I priset ingår också en kopp kaffe. Verkligen prisvärt.

Dagens äventyr fortsatte till Göteborgs Konstmuseum. Där finns all tänkbar typ av konst, både modern, äldre, svensk och utländsk. Efter att ha promenerat runt på alla våningar och i alla rum insåg jag att den modernare delen av byggnaden intresserade mig mest. Otroligt vad två streck och lite färg kan bli kraftfullt om det är på en stor stor duk. Under rundturen blev vi varse om att en jazzimprovisation snart skulle börja, så vi slog oss ned för att njuta. Och nog var det häftigt. Men efter en del ganska långa låtar med ganska mycket och högt ljud, tackade vi för oss och fortsatte titta på vackra tavlor istället. Lite inspirerad måste jag ändå medge att jag känner mig, kanske dags att ta på sig en målarrock och måla sin första tavla. Vem vet, man kanske är en naturbegåvning!

Svår jazz och konst inklämt på en enda söndagseftermiddag. Min kulturkvot för vecka 8 är numera uppfylld, trevligt!

/ L

Hair, där, var?

Att klippa sig i Göteborg... Det borde vara roligt, det borde vara enkelt, det borde bara vara att gå och göra det. Men vart? Som inflyttad till staden känner man inte till frisörsalongerna med det sämsta ryktet, som klipper snett, glömmer färgen i håret för länge och är hårdhänt och allmänt otrevliga. Man känner heller inte till dom vilda frisörsalongerna, där frisörerna gärna klipper en skojig korthårig frisyr när man bad om att toppas. Eller salongerna som är avsedda för en äldre målgrupp och det blir helt fel när man kommer som ungdom och vill ha en snygg snedlugg som alla andra ungdomar har.

Det finns alltså många fällor att falla i. Idag har jag, i ett försök att få klarhet i ämnet, googlat runt på frisörsalonger i Göteborg. Ska man gå efter tankesättet att "man får vad man betalar för" och därför välja en av stans dyraste frisörer? Eller tänka att "det är ju bara hår, välj en som ligger nära - det sparar tid till annat". Jag har fått några tips av mina vänner, dels av en snyggt klippt kille som har grym klädstil och fräck frisyr - men är jag så fräck som honom? Vågar jag gå till en sådan hipp frisör och låta frisören göra något med fri hand. Svaret på detta skulle kära mamma instämma med: nej. Jag är en hårfegis. Fast ändå blir det alltid någon konstig frisyr jag går från frissan med. Nåja, nu kommer jag ifrån ämnet.

Frisörer i Göteborg ja. Jo just det, googlandet hjälpte mig föga. Det borde stå i recensionerna om salongen riktar sig till äldre eller yngre, vilken typ av våghalsighet dom klipper med och om frisören pratar mycket under klippningen (nämligen inte något jag ser som nödvändigt), även hur lång tid frisören tar på sig (ogillar att människor jag inte känner pillar i mitt hår, villnatt detta ska vara en snabb procedur). Men inget av detta nämns i recensionerna. Märkligt.

Alltså behöver jag hjälp, uppenbarligen. Allt detta jobb och inte en milimeter kortare hår har jag. Jag har såklart klippt mig i Göteborg förut, det var varken bu eller bä på den salongen, men det hade varit trevligt att hitta "min" frisör i den här stan. Nu bara växer och växer håret och blir mer och mer slitet för varje vecka. Jag måste klippa mig, snart! Vet ni något bra ställe?
Tänker jag för mycket kring detta?

Jag ska trots allt bara toppa mig...

/ L

Gourmetlunch

Mitt emot Pedagogen, alldeles vid spårvagnshållplatsen Grönsakstorget ligger ett litet hål i väggen, med ett enda syfte - att servera god korv! Gourmetkorv har säkert de flesta göteborgare hört talas om. Korv i massor, goda sådana också. Där finns en hel Á la carte meny med korv.

Gustav och jag sprang ärenden på stan i veckan och kände att vi inte ville sätta oss på nån thai/kinarestaurang eller slänga i oss en Donaldsburgare... vad finns det då?
Och då kom jag att tänka på hålet i väggen med massor av god korv. Jag tog en Käsekrainer med bröd och Gustav tog deras hemgjorda korv med bröd. I solen satt vi och mumsade i oss detta. Korv är alltså bra lunch, speciellt om det är sådan här matig och smakrik korv. Gött, som man säger här i Göteborg!



/ L

Brunch på Incontro

En riktigt fin söndag har snart nått sitt slut. Finast av allt var den fantastiska brunchen som Gus och jag lyxade till det med på Incontro idag. Trots dåliga recensioner av arga gäster, som tyckte att det var hutlöst att behöva betala för garderob, vågade vi oss dit. (Jag stödjer nämligen garderobsverksamhet.)

Vi blev lite konfunderade då vi servitrisen ville veta vad vi skulle dricka till, och två vinglas stod framför oss. Vin klockan 11.30 på en söndag? Vi tog det säkra före det osäkra och bad om vatten. Sen gav vi oss på buffén.

Åh så mycket mat, tänkte vi då vi plockat åt oss av den kalla maten. Italienska pastasallader, bruschetta, quinoa, bärsmoothie, marinerade svampar, bröd... ja listan kan göras lång. Åh så mycket mat! Efter att ha smaskat i oss allt det kalla gav vi oss på den varma maten, som såg ut att vara en lång bänk med allt möjligt, revben, omelett, kryddiga korvar, äggröra, andra röror, bacon, gnocchi och massa massa annat. Men, då svänger den här långa disken och där finns en till lång disk med massor av pizza. Herregud! Och tallrikarna var fyllda till bredden redan. Vi fick ner två pizzaliknande bruschettas bland all annan mat. Sen var vi, faktiskt inte oväntat, mätta.

Men en liten bär- och chokladmousse fick vi ner. Och en bit belgiska våffla. Och ananas. Sen var det faktiskt stopp på riktigt.

Den italienska brunchen på Incontro rekommenderas. Priset är 185kr plus 20 för garderob. Det kan låta saftigt, men Gus och jag har inte ätit något mer på hela dagen så man står sig länge.

Efter maten promenerade vi bort mättnadskänslan bland alla djuren på Universeum. En lyckad söndag minsann.

/ L

Tristess vs. Stress

Att göra ingenting i Göteborg, skiljer så enormt mycket från att göra ingenting i Hudiksvall. Både i känsla och i själva görandet. Då jag troligtvis en måndagskväll i Hudiksvall också hade suttit med datorn i knät och ljudet av en tv på i bakgrunden, precis som här, så är känslan en annan. Jag vet att detta inte är mitt enda alternativ idag, jag hade mycket väl kunnat gått på en utställning, sett en bio, fikat till klockan 22 på ett café inne i centrum, tagit en öl på en pub (inget direkt konstigt i Göteborg på en måndag). Ja, listan kan göras lång på saker som jag skulle kunna sysselsätta mig med denna måndag. Och kanske är det just det som är grejen. Vetskapen om att det här är ett val jag har gjort och inte det enda alternativet. Naturligtvis hade jag i Hudiksvall kunnat träffa en vän, sett en film eller liknande. Men det var ju ungefär så alla kvällar såg ut och i längden blir det inte lika underhållande och inte lika självvalt, då det var det enda som fanns att göra. Att göra ingenting eller väldigt lite i Hudiksvall fick ofta en stresskänsla att infinna sig, tristess snarare. Jag vet att jag har tusen saker som jag egentligen borde göra idag, där diska, städa badrum och andra festligheter finns på listan. Och nog stressar säkert detta mig en aning. Men stresskänslan av saker att göra känns så mycket bättre, än tristesskänslan av att inte ha något att göra.

Det är en teori i alla fall.

/ L

Slottsberget

Efter en tuff veckan behövs en söndag i stillhetens tecken. En långpromenad var en lagom stor aktivitet för dagen. Totalt ovetandes om att jag skulle hitta området för mitt framtida drömhus.

Längs med älven, på Hisingssidan ligger Slottsberget. Ett ganska litet berg, med ganska många gamla fina hus. Med en meter mellan husen kan detta kännas lite trångbott, men med en utsikt som slår Göteborgshjulet känns det ändå luftigt uppe på berget. Kring berget ligger fina lägenheter i Majornastuk, det känns nästan som ett eget litet samhälle då det till och med ligger en bio där mitt bland trähusen. Så både fina lägenheter och fina hus ligger kring berget. Varvsindustrin ville riva husen på bergen och själva använda utrymmet. Men självaste Evert Taube var med och satte stopp för detta.
Tur var väl det, för här ska jag någon gång bo!






På återseende, mycket oftare!
/ L